Som människor är vi inte byggda för att hantera längre perioder av stress där vi inte har möjlighet att varva ner emellanåt. När belastningen hållit på för länge eller varit alltför intensiv kan vi få en mängd olika symtom som glömska, känslighet för ljud och ljus, sömnproblem, hög puls, spänningar som sätter sig lite överallt i kroppen och svårigheter att hantera känslor, både egna och andras.
För vissa personer betyder det att känslorna blir för stora och skrämmande, ibland i form av panikångestattacker. För andra personer kan det istället yttra sig som att uppleva att man inte känner något alls eller att det växlar hastigt mellan att inte känna och att känna för mycket. Det här kallas att ha problem med känsloreglering.
En annan typ av symtom kallas dissociation. Det betyder isärkoppling. Personer upplever det ibland som små minnesluckor t.ex. att man är på en plats där man inte minns hur man kom dit eller att det har förflutit tid men man vet inte vad man har gjort. Andra personer kan ha dessa svårigheter enbart kopplade till minnen bakåt i livet. Ibland är det att man kan minnas saker men känner ingenting och i andra fall att man har mycket känslor men minns inte varför. Oavsett så brukar det upplevas skrämmande och det är inte alltid man pratar om det.
Ibland smyger det sig på över tid utan att det märks förrän dagen då det bara inte går mer. Ibland hinner vi med att känna igen varningssignaler och bromsa. Ofta kan det vara hjälpsamt att undersöka vad det är som ledde till överbelastningen för att inte hamna där igen.
Vem som helst kan hamna där, men vi är olika byggda och de av oss som i grunden är känsligare för sinnesintryck och har svårt att planera och sortera i allt vi möter under en dag är extra sårbara.
Vissa händelser kan i sig vara så skadliga och överväldiga oss så mycket att det blir en skada på vår självbild och känsla av att vara trygga i världen. Då försöker hjärnan ofta allt vad den orkar att lagra ner det som hänt men lyckas inte då det väcker alltför hotfulla känslor.
När det händer och det som borde blivit ett obehagligt minne fortsätter att upprepas om och om igen och kroppen reagerar intensivt trots att nuet är tryggt pratar vi om en traumatisk skada. Det är något som upplevs som oerhört plågsamt och personen försöker ofta undvika allt som kan dra igång känslor och minnesbilder av det som hänt.
Både stressreaktioner och trauma går att behandla med gott resultat med metoder som har gott stöd i forskning. För stressreaktioner/utmattning handlar det oftast om KBT, med fokus på att förändra beteenden som leder till överansträngning i kombination med självmedkänsla, som gör det lättare att förändras utan att fastna i självkritik.
För trauma och dissociation är det prolonged exposure (PE)/ traumafokuserad KBT (TF-KBT) och EMDR som är de metoder som idag har bäst stöd i forskning. Behandlingen gör att hjärnan får stöd att lyckas med att lagra ner det som hänt som ett obehagligt minne, något som hänt, inte något som pågår. När minnet är ordentligt på plats slutar kroppen reagera så intensivt och det blir lättare att leva i nuet utan att reagera på det som hänt.
